Tuesday, December 8, 2009

Nr 169: Älskade hundar

Originaltitel: Amores Perros (2000) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på internet hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund

Roberts betyg: 4+

Kommentar: En oerhört stark öppning, jag ligger på en femma. En lika stark fortsättning, jag ligger kvar på en femma. Sen dalar det en aning, lite till, och på slutet landar jag på en stark fyra. För slutet - och det kan man börja med när det gäller den här filmen - är inte särskilt bra. Som jag har suttit och väntat på och längtat efter hur den här käftdreglande latinosäcken ska kunna knytas ihop på ett lika smart och genomtänkt sätt som resten av filmen är uppbyggt på. Istället blir det lite väl nödliknande, lite kryddpeppar i lasagnen.
Innan slutet har jag fått följa med på en resa genom vad som visade sig vara Mexico, där miss- och människoöden korsas, krockas och flätas samman i en makalöst vacker väv. Familjehemligheter; bröder, halvbröder, make och maka och far och dotter. Och hela tiden med människans bästa vän hunden som skyttel. Övergångarna och kopplingspunkterna historierna emellan glider perfekt som ett smort slutstycke (om sådana nu kan smörjas). Just när man anar det kommer det, och just när man inte anar det kommer det också. Jag fastnar särskilt för TV-planteringen med modellen; program visas i en kvarlämnad lägenhet, lite senare är de i fokus. Mycket bra är även hunden Richie som fastnar under golvet. Det är något som ligger och gnager under ytan, och det gör relationen väldigt spänd. Och en stund innan slutet, när Kain och Abel får chansen att slåss om livet som två bundna hundar; en parallell till slagsmålen tidigare i filmen. Detta är varken första eller sista filmen med den här korsbefruktande berättarstrukturen, men för mig är det definitivt en av de bästa.
Och så undrar jag lite över bubblorna. På två ställen lägger jag märke till att det är minst fyra folkvagnsbubblor i samma bild; första gången står de bredvid varandra på en parkeringsplats, andra gången kommer de körande i följe i motsatt riktning på motorvägen, och då är de alla gröna. Det blir nåt att kolla upp det!

Jimmys betyg: 4+

Kommentar: Älskade hundar är tre berättelser, skickligt sammanvävda i bästa Tarntinoberättarteknik. I alla berättelser förekommer hundar. Älskade hundar.
Trots att regissören Alejandro González Iñárritu berättar de olika historierna på vitt skilda sätt så visar han ett stort förtroende för publiken. Det är som att han litar på oss. Och på sin egen övertygelse om vad han vill berätta. Berättelserna innehåller både brutal dogfight och gastkramande hundgnäll under golvplankor och sist så har vi mannen som tar om hundarna, plåstrar om dem och ger dem mat. Den berättelsen gillar jag minst. Övergångar och planteringar är delikat gjorda, filmen flyter smidigt men inte helt friktionsfritt. Det är obehagligt emellanåt och det ska det vara. Lite som att vara hundrädd och trängas in i ett hörn av skällande pitbulls.

No comments: